Jag minns det som om det vore igår, men det är faktiskt tro det eller ej 6 år sen jag stod där på Utsikten gräsmatta med tonvis blommor runt halsen i en ring med hela klassen och grät. Värsta dagen i mitt liv. Min familj skulle splittras. Alla hade ju levt som en familj, eftersom alla hadr flyttat hemifrån, och inte hade sin egan familj på plats.
Än i dag när jag ser ett studentflak får jag gåshud! Jag älskar känslan samtidgt som jag hatar den.

Jag saknar Utsikten!



Två flak som jag åkte förbi på vägen hem från jobbet!